Tidig barndom

Jag har egna minnen ifrån 2 och 3 års åldern men de flesta händelser innan 5 års åldern är i alla fall hörsägen, sådant jag hört berättas genom åren. Allt eftersom jag skrivit ner min livshistioria har jag kommit ihåg helt nya saker, och när man träffas gamla vänner så kommer man ihåg händelser som man hade glömt bort. Därför kommer denna historia troligen aldrig att bli komplett och färdig skriven.

Till 1 år

Jag föddes i huvudstaden, mamma och pappa fick inte gifta sig med varandra utan var tvungna att rymma när jag blev till, för att föda en oäkting det var det inte ens tal om på den tiden. Mina morföräldrar, eller kanske rättare sagt min mormor hade lite finare ambitioner för att min mamma skull

I början bodda mina föräldrar hos min pappas föräldrar, men min farmor dog ett halvt år innan jag föddes och min morfar bara månaden innan så de flyttade till en egen lägenhet. Min mamma fick lånat de pangarna ifrån morfar utan mormors vetskap. Och dessa pengar skulle min pappa tvingas att betala tillbaka år efter år i flera olika omgångar.

Jag föddes utan tårkanaler så jag blev opererad ganska så nyfödd. Dessutom var jag mycket sjuk i någon magsjuka i vilken jag höll på att dö och tillbringade en stor del av mitt första levnadsår på sjukhus.

Min mormor hade det mycket svårt att acceptera att mina föräldrar gift sig och därmed såg hon inte mig förrän vid sitt första överraskningsbesök hemma hos os när jag var 9 månader. De ringde bara på en dag när min mamma höll på att amma mig, och mormors tax hoppade upp på sängen och snodde de av underbart modersmjölk doftande bh och sprang omkring i lägenheten. Mormors tax var sedan en av mina bästa kompisar tills han dog 13 år senare. Den hunden var heller inte bästa kompis med vem som helst, de flesta han mötte skulle det smakas på av en eller annan orsak. Oftast bara för att det var kul verkar det som och mormor och jag var de enda som han aldrig heller bet.

1 år

Jag lärde mig att gå vid 1 år och en vecka gammal, och vi flyttade in i en större lägenhet en våning uppåt i samma trappuppgång.

Efter att jag fötts började min mamma studera igen, hon reste till en annan stad och kom bara hem till helgerna och jag var hemma med pappa. Pappa hade vid den tiden egen restaurang med en kompanjon och jag tillbringade ofta luncherna i min vagn på innergården och det Var just där som min mamma såg mig le mot henne för första gången i oktober och sedan hade hon ett bra skäl till att inte behöva fortsätta med sitt pluggande, hon kunde med gott samvete skylla på mig och hoppa av mitt i kursen.

2 år

Jag rymde hemifrån för första gången, det var på sommaren och jag hade bara underbyxor och en pälsmössa på mig och sprang i stövlarna över berget som fanns på gården ropande min stora idols namn. Det var också genom att titta på honom och de andra stora grabbarna på gården som jag lärde mig att kasta sten. Och sten det kastade jag så ofta jag kom åt så mormors tax hämtade sten istället för den sedvanliga pinnen som man brukar öva in hundar att hämta. Vid mina morföräldrars sommarstuga fanns det sedan en stor hög med sten som taxen och jag hade samlat ihop till. Han visste att han inte fick ta sten därifrån och min mormor blev riktigt bra på att kasta sten så de hamnade mitt i den förbjudna stenhögen.

3 år

Nu flyttade vi in i övervåningen på Prästgården, vi skulle bara bo där tillfälligt eftersom mamma och pappa hade köpt en lägenhet som skulle bli färdig inom kort.

Jag övade mig också på att måla eyeliner, det blev riktigt bra eftersom mamma en morgon höll på att få slag när jag kikade in i sovrummet med Makeup. jag apade efter allting och alla, och mamma som jobbade som bartender på en båt hade mig med ganska ofta. Jag hade börjat prata non-sense-words och många av turisterna som åkte ut i skärgården med båten trodde att jag kunde prata på riktigt.

Jag bara pratade och pratade hela tiden och var bara tyst då jag sov. Det är också ifrån den här tiden som jag känner min äldsta kompis, hennes farföräldrar hade sommarstugan som låg granne med mina morföräldrars och hennes morföräldrar var de som sålt marken till stugorna ifrån första början.

Mina bästa kompisar förutom mormors tax var två Afghan hundar, en creme-färgad och den andra svart. Och ifrån den här tiden har jag själv många minnen ifrån. Jag kommer ihåg när jag stod i hundgården och tittade mot den stora granen som stod i mitten. Jag kommer ihåg när jag på vintern sprang ifrån min mamma på skaren som bar mig men inte henne eftersom hon var gravid och väntade min syster. Jag hade en gammal dam som passade mig när mina föräldrar var på jobbet och hon skrämde upp mig med ”Äcklet” som bodde i toalettstolen.

Vi renoverade också vid den här tiden mina farföräldrars gamla rokokomöbler, de både målades om och kläddes om med nytt tyg, och vi hade en ”riktig” konstnär som målade i alla skuggor med mörkare färg på det vitmålade träet av möblerna. Jag kommer ihåg när överdelen på glasvitrinen togs av den undre byrå-delen och jag lekte att det var en hiss.’

Mamma berättade om när vi mötte konstnären vid bussen och hur jag hade bajsat i mina blöjor och hur jag skämdes för honom. Han fick absolut inte känna lukten av bajset.

Vi åkte fota buss vid den här tiden eftersom varken min mamma eller pappa hade körkort, och i bussen sa jag högt alltid min mening om alla saker som bara föll mig in och mamma fick skämmas ögonen av sig. Jag har till exempel hört berättas om en tant som förmodligen inte tyckte om livliga barn och såg förebrående på mig, om henne sa jag att hon hade ”elaka ögon” och stirrade på mig. Eller att de träningsoveraller som vad inne på den tiden var kommunist-overaller. Vid kommunalhuset sa jag att där sysslade de med kohandel.

Jag kommer också ihåg en gång när min mamma skulle åka någonstans med min gudmor. Min gudmor hade en elfenbensfärgad Mercedes av sportmodell och det var vinter. Pappa och jag var ute på balkongen i Prästgården, jag satt insvept i en filt i hans famn och vi vinkade av mamma när de åkte. Det fanns inga andra barn där vi bodde så jag lekte alltid antingen med hundarna eller så för mig själv. Oftast lagade jag mat, eftersom både mamma och pappa var i restaurangbranschen är det förklarligt. Dessutom låtsades jag ha ett matlagningsprogram på tv. Jag gjorde spis och ugn i snön och lagade mat. Sedan var jag intresserad av backhoppning, eftersom pappa hade sysslat med det i sin ungdom. Jag stod på kanten av köksbordet och låtsades hoppa backe genom att hoppa ner på golvet. Mammas makeup var också fascinerande och jag lånade dem alltid i smyg så fort jag kom åt. Kanske med inte der snyggaste resultatet, jag har hört talas om en gång då jag övat med eyeliner och hade målat hela ögonen svarta och skrämde nästan livet ur min mamma när hon såg mig

4 år

Vi flyttade på våren in i den alldeles nya lägenheten som precis blivit färdig. Min pappas kusin hade också köpt en lägenhet i samma hus fast några våningar högre upp, vi bodde på första våningen och jag blev äntligen ”en av ungarna på gården”. Vi var ett gäng som alltid höll ihop, både killar och tjejer.

Mormor förlustade sig med att åka med båten på snön ut på sjön nedanför grannens fina berg, det var innan de förstörde den backen med att bygga sommarstuga där något år senare.

Mormor och morfar hämtade vatten till tvätt och bad ifrån en vak på isen, dricksvattnet fick vi ifrån den borrade brunnen. Jag var och åkte skridskor för första gången och jag kommer än idag ihåg hur arg jag blev när jag inte kunde åka skridskor på en gång. Jag fick ett fullständigt vansinnesutbrott och vägrade åka skridskor igen på en mycket lång tid efteråt. Likadant gick det med skidåkningen, jag skulle ut och åka skidor på landet med mormor och morfar filmade det hela. Vilket utbrott jag fick när jag ramlade omkull och inte kunde hålla mig på skidorna, jag slängde skidorna i snön och vägrade åka en meter mer. Vilket resulterade i att jag fick själv bära mina skidor och försöka gå med dem i famnen i skidspåret efter mormor.

Jag samlade på ”frames” dvs. ramar, som jag klippte ut ur morgontidningen, som jag samlade i en gammal cigarrask. Ibland klippte jag sönder tidningen redan innan pappa hade hunnit läsa den och då fick jag skäll. Inte för att det hjälpte. När jag fyllde tre kom jag fram till att jag var för gammal för att suga på napp och slängde den i soporna. Jag samlade också på snäckskal eftersom en kompis till mig gjorde det.

Min mormor och morfar bodde granne med det sjukhus som mamma skulle föda min syster i, och när mamma blev intagen för att de skulle sätta igång födandet satt hon ibland i fönstret och jag undrade varje gång om hon hade kommit ännu. Hur visste jag att det skulle vara en hon? Ingen visste ju det på den tiden.

Jag var ofta med pappa på hans jobb, han jobbade som köksmästare på en av de finare klubbarna i staden, och jag kommer ihåg köket därifrån, och att jag givetvis alltid blev bjuden på glass av kallskänkan.

När min syster sedan äntligen efter två veckors sjukhusvistelse kom efter att ha fötts, rusade jag vid först skrik in till mammas och pappas sovrum och sa att hon skriker efter mig. Jag satt ofta bredvid min systers spjälsäng och låtsades läsa sagor för henne. Jag kunde ju inte riktigt vid den här tiden läsa. Min mamma var noga med att jag inte skulle bli svartsjuk på min lilla syster och alla som skulle komma och titta på den nya babyn var tvungna att alltid ha med sig en present till mig också. Man fick bara titta på babyn en kort stund, och sedan fick alla ägna sig åt mig så att jag inte skulle känna mig mindre viktig och åsidosatt. På landet var jag med scouterna på läger på andra sidan sjön, och de lovade att ta med mig för en dag eftersom jag så gärna ville vara med. När min mormor på eftermiddagen rodde över för att hämta mig frågade hon givetvis hur det hade gått. Svaret var att jo med mig var det ju bra, men de andra hade haft det lite jobbigt att hänga med i alla svängarna och var helt slut. Jag opererades också för bråck. Det var en konstig upplevelse, att bara somna in mitt i nedräkningen av tio på sju och sedan vakna timmar senare och vara helt borta. Jag fick åka hem redan nästa dag och jag kommer ihåg när läkaren sa att jag skulle gå själv, och jag kunde inte för att det gjorde så ont så att jag bara hängde dubbelvikt i mammas och pappas hand.

Såret med stygnen i skulle baddas med bensin varje dag när bandaget byttes, och sedan dess har jag tyckt om lukten av bensin.

5 år

Jag lärde mig att läsa a på eget initiativ med mormor som stöd, eftersom hon var förskollärare till yrket hade hon tillräckligt med tålamod att svara på mina dumma frågor tills jag en dag kunde läsa. Och mina stora idoler var Zorro och Pippi Långstrump. I julklapp fick jag en leksaksrevolver och en röd peruk, och mamma fick genast måla fräknar i mitt ansikte så jag såg ut som Pippi. Tyvärr började jag bete mig lite för mycket som Pippi också. Jag hade lunginflammation och var sängliggande i två veckor hemma. I slutet av min sjukdom var jag redan så pass bra att jag fick sitta uppe och såg mina kompisar genom fönstret ute på gården. Och sedan fick jag den lysande idén att hoppa ut på gården genom fönstret. Jag kommer ihåg känslan när jag hängde i fönsterbrädet och var rädd eftersom det var lite längre ner till marken nä jag hade trott, men jag var bara tvungen att släppa och kom lyckligen ner på gräsmattan nedanför. Sen sprang vi bara av fan för att gömma oss. Pappa hittade mig flera timmar senare ute, med alldeles för lite kläder och så var jag sjuk igen och var tvungen att stanna inne en vecka till.

Det året bestämde jag mig också för att när jag är 25 år gammal skall jag gifta mig och få barn, och det är en flicka. Och när jag var 25 år så gifte jag mig och fick en flicka.

6 år

Mamma började återigen studera, den här gången ännu längre hemifrån, och hon fick till slut till och med sin examen! Alla svepskäl att slippa göra något har alltid gladeligen tagits emot! När mamma kom hem på helgerna så lagade hon mina kläder eftersom jag antingen hade fått hål. i dem eller på annat sätt spräckt en söm eller något, sedan lagade hon stora satser med mat, kålpudding, ärtsoppa och annat som det bara var att ta fram ur frysen och värma upp. Och kom ihåg, på den här tiden fanns det inga mikrovågsugnar som man bara stoppar in mat i! Min pappa blev nykter o0ckså, han slutade dricka alkohol och gick med i AA.

Jag tjuvrökte fimpar med kompisarna som vi hittat på gården, och jag åkte dessutom fast en dag när pappa kom hem och såg mig på gården. Han beslutade sig föra att göra om samma trick som hans pappa en gång gjorde med honom, han gick ut på balkongen med mig och tvingade mig att röka Marlboro, som han själv då rökte, tills jag spydde. Det var bara en sak som gick snett med hans fina plan, jag rökte cigg efter cigg och blev aldrig sjuk, så han gav upp med det hela efter 10 cigarretter. Mamma och pappa åkte på sin första solsemester utomlands och vi skulle passas av mormor och morfar. Den veckan var inte det roligaste, vi hade vattenkoppor både syrran och jag, och jag saknade min mamma något så hemskt. Mormor var ju inte alls samma sak, och jag lärde inte riktigt känna henne förrän mycket senare. Men vid tiden då mamma och pappa åter kom tillbaka hem så var i alla fall jag redan mycket bättre. De hade med sig någon konstig dricka som om man hällde vatten i blev vitt. Det såg jättekul och jag provade med att glas, lite klar vätska på botten av glaset och så vatten över sedan svepte jag glaset.

På natten var jag så sjuk så sjuk, jag hängde över sängklanten och spydde i en hink. Jag skrek och hade så ont och spydde ännu mer och jag lovade att jag aldrig mer skulle dricka alkohol! Nu vet jag att det var Raki, ett anisbrännvin som de hade med sig, och Pernod med sin smak av anis är en av mina favoritdrycker.

En kompis till mig hade två bröder och de var ganska så mycket äldre än oss och killas som de var så läste de porrtidningar som de gömde under madrassen i sängen. Men det visste vi om, så vi snodde dem och läste dem också. Det var ganska så bra och utförlig undervisning av hur man har sex och därför ville jag veta hur det gick till på riktigt. Mamma och pappa sysslade ju givetvis med sådant så jag bestämde mig för att gräva ett hål i väggen in till deras sovrum för att kunna spionera på dem på nätterna när de ”gjorde det”. Jag satte så igång med en sked att gräva hål i betongväggen mellan våra rum. Mamma kon givetvis på mig och så blev det stopp med den goda idén!

Pappas kusin hade ju köpt lägenhet i samma hus med oss, och givetvis hade vi deras reservnyckel och jag visst också var den fanns. Så fick jag då en dag den goda idén med att sno deras nyckel och med kompisarna åka upp med hissen till dem och ha lite kul. Sagt och gjort, och kul hade vi. I alla fall så länge som det varade, inte efteråt. Blåbärssylt utsmetad på den fina vita långhåriga ullmattan, kaffekokaren och diverse andra saker utslängde utifrån balkong på sjunde våningen för att nämna några saker jag kommer ihåg. Och sedan det som då retade mig mest, det dummaste vi gjorde och som jag vid den tiden trodde avslöjade oss som dem som gjort det hela. Pappas kusin och hans fru hade en spargris i köket som de sparade slantar i, den bröt vi oss in i och snodde pengar. Massor med pengar, tyckte i alla fall vi, och så gick vi ner till kiosken och köpte glass. Massor med stora glasstrutar som vi åt, och givetvis kom då pappa förbi och frågade mig vem som köpt så fina glassa till oss allihop. Tja det visste ju givetvis inte jag, nähä, men min kompis visste givetvis att vi hade varit hos pappas kusin och dum som hon var berättade det för pappa. Och reservnyckeln hade jag ju inte hunnit lägga tillbaka på sin plats, så det här var den gången som jag också var överens med mamma om att jag förtjänade stryk. Det var inte alls kul att vara tvungen att hjälpa till att städa upp efter det som vi hade ställt till med hos pappas kusin, och jag vet att mina föräldrar betalade det mesta som förstörts av oss.

I alla fall så bestämde mamma att jag skulle få stryk, och pappa och jag satt på sängkanten dystert stirrande ut i det tomma intet båda två, pappa sa att han inte kunde ge mig av bältet och frågade mig om vi bara kunde låtsas att jag fick stryk så att mamma blev nöjd med det hela, jag menar jag ångrade mig ju det hela, det var ju klart sa han. Så vi drog en parodi på att få slag av bältet pappa och jag, och min mamma vet ännu inte idag att jag aldrig fick stryk, det har vi inte kunnat med att berätta för henne, varken pappa eller jag.

Samma höst som detta hände gift min gudmor sig, och det hela var ett riktigt societetsbröllop och som guddotter skulle jag givetvis agera brudtärna. Tänk er alltså, ena dagen stor bärsärkagång i släktingslägenhet och andra dagen på societetsbröllop varav det stod två helsidesuppslag i skvallertidningarnas urmoder! Klänningen var rosa, inte riktigt min melodi, och den skulle provas flera gånger och man skulle stå stilla då så man inte blev stucken med nålar. Sedan var det själva bröllopsdagen, håret mitt har aldrig kunnat bli något än rakt och det skulle lockas och fint sätts upp i en frisyr med rosenknoppar i. jag satt ju inte stilla så jag blev bränd då de lockade mitt hår.

Min farbror dog också samma år efter en helt vanlig förkylning efter att ha fått nedsatt immunförsvar efter långvarig dialys, han hade länge lidit av nedsatt njurfunktion och alla i släkten hade kollats om de var kompatibla för att donera honom ena njuren.

Begravningen var på vintern och jag kommer ihåg hans begravning, den var för övrigt i samma som morfars åtskilliga år senare. Syrran fick inte vara med, hon var för stor så hon fick vara hos mormor och morfar då, men jag skulle vara med. Pappa var mycket allvarlig när han höll tal. Det var kallt och mycket snö och hans urna begravdes i samma grav med mina farföräldrar och gammel-farmor.

Efter begravningen kan jag inte komma ihåg att jag träffade min kusin så många gånger.

Sommaren innan skolan skulle börja var jag på två veckor semester med min gudmor och hennes man och hans adoptivson. Ingen fick veta att han var adopterad, inte ens hans själv av misstag när han skulle förnya sitt pass efter att ha blivit myndig. Veckorna var så roliga, jag var helt fri och hade inga bekymmer med min mamma.

Sommaren innan skolan skulle börja var jag på två veckor semester med min gudmor och hennes man och hans adoptivson. Ingen fick veta att han var adopterad, inte ens hans själv av misstag när han skulle förnya sitt pass efter att ha blivit myndig. I alla fall så var veckorna med dem bland de lyckligaste jag kan komma ihåg ifrån min barndom, jag var helt fri och hade inga bekymmer med min mamma. Inget tjat att lyssna på.

Vi var iväg långt borta och de skulle fortsätta sin semester efter att jag skulle börja skolan så jag fick flyga hem. Jösses vad spännande det var. Och vad stolt jag var för ingen av mina kompisar på gården hade flugit ännu!

När jag väl kom ifrån semestern hem frågade min mamma mig om jag saknat henne något, jag var alldeles förvånad över frågan, för saknat henne var det jag minst gjort, jag hade bara varit glad att slippa lyssna på hennes gnäll hela tiden om vad jag gjorde fel och vad jag inte gjorde som hon sa till mig. Jag beslöt mig för att då ljuga för husfridens skull och sa henne att ja mamma, lite hade jag nog saknat dig. Var vid hon kramade mig, och jag försökte mina vana trogen slippa bli kramad av henne.

Mina kompisar var mycket viktiga och jag har sedan jag var alldeles liten haft det svårt för dem som ljuger, kanske har en del att göra med att jag än i dag inte kan ljuga själv utan sanningen bara slipper ur mig, vare jag vill det eller inte. Och enda gången som jag lyckats med att ljuga utan att avslöjas, är när jag ljög för mamma efter semestern. Och än idag har jag inte kunnat med att berätta det för henne.

Jag kan inte för hela världen komma ihåg att jag skulle ha tyckt om att sitta i mammas knä, att jag frivilligt skulle ha klättrat upp i hennes knä, eller för övrigt tyckt om att någon rört vid mig, mer än pappa. I pappas knä kunde jag sitta i timmar, bara han satt stilla. Ibland kunde jag få smaka på hans öl, jag kommer ihåg att det sa blubb-blubb då jag drack. Alla andra människor har jag alltid hållit på ett visst säkerhetsavstånd, mitt revir har alltid varit mycket större än folk normalt har och jag blir än i dag mycket störd när någon inkräktar på detta mitt egna livsrum.

Jag föredrog alltid att var ute framför att vara inne och hemma, där fick jag vara ifred, jag var kungen på gården, fastän jag var flicka, men jag hade ju egen nyckel om halsen, och den kunde man komma ner i källare med och det var något det!

Kläder har alltid varit något det bråkats om, vad man har på sig och när, hur man har på sig dem och klädetiketterna har alltid varit svåra för mig. De har jag alltid varit tvungen att ta bort, vilket ibland lett till att kläder tvättats på fel sätt och därför tvättats på fel sätt och blivit förtärda. Men min mamma var en mycket bestämd dam, hon bestämde vilka kläder som jag skulle ha på mig, och givetvis hade hon bestämt sig för att jag och min fyra år yngre syster skulle alltid ha exakt likadana kläder. Mamma bestämde hur mitt hår skulle klippas och hur mina första glasögon såg ut. Mina kläder blev alltid smutsiga så fort jag tog på mig dem, och allt som oftast lyckades jag också ha sönder dem.

Jag har alltid haft det lätt för att skada mig, alltid finns det några blåmärken som jag inte kan förklara var de kommer ihåg. Som liten trillade jag ofta utan anledning med cykeln, cyklade emot saker och ting, ramlade i trappor eller gick emot en dörrkarm och saker och ting bara hoppade ur mina händer.

Maten skulle alltid ätas i en viss ordning, det äckligast först och det bästa sist. Så där satt jag och åt min potatis, sedan ärtorna, såsen och köttet för att avsluta med lingonsylten.

Sandlådan vid mina morföräldrar stuga var bra placerad, det var precis bredvid huggkubben där morfar tillbringade en hel del av sin tid. När han var på dåligt humör och behövde avreagera sig högg han ved, och så ofta som de var oeniga om saker och ting var han ofta i arbete vid huggkubben. Och där satt jag i närheten och lyssnade så öronen viftade, han muttrade lågt för sig själv men jag lyckades i alla fall lära mig de flesta svordomar och diverse fula uttryck. Morfar använde i vanliga fall inga svordomar i sitt dagliga tal, men det var desto effektivare då han var arg, då sprang man för livet.

Eftersom en av mina morbröder hade drunknat så var alla oroliga att det skulle hända mig något, och då speciellt då jag gick nedåt sjön till. Om jag ens gick åt det hållet så ropade all i kör, ”Inte ner till sjön!” Så förmodligen var det detta, att jag aldrig fick vara i vattnet och inte vågade göra någonting i det och min dåliga koordination som gjorde att jag inte lärde mig att simma förrän i 12 års åldern.

Jag var passionerat förälskad i att spela teater för mig själv och hade en hel kista full med kostymer som jag fått av vänner och bekanta. På den tiden skulle jag absolut bli skådespelare, det var mitt sätt på den tiden fly undan verkligheten, mitt sätt att fly in i min egen värld där ingen kunde nå mig.