Symptom

Ad/hd och Aspergers-syndrom är ju genetisk förknippat, och för mig började det med att min dotter fick båda diagnoserna. Jag kände igen så mycket i det som hon gjorde och som hon var, hur hon betedde sig och som var Aspergers att det inte var sant. Nästan alla kriterierna uppfylldes direkt, men det där med Ad/hd tyckte jag var lite konstigare, men nu efteråt ser jag att det också är så jag är, så det inte är sant!

Att dessutom många av våra släktingar har drag av båda är helt otroligt!

Adhd är som att ha flera Tv-kanaler på samtidigt har någon sagt troligen var det någon som inte själv hade adhd. Adhd är som att ha en massa tv-kanaler som man zappar fram emellan hela tiden, och helt slumpmässigt ifrån den ena till den andra med olika långa tidsintervall. Och man hittar inte tillbaka till den kanalen som man vill, för nya kanaler hoppar fram hela tiden… nya idéer, nya saker man måste göra… och så blir inte disken diskad… eller tvätten tvättad, eller man glömmer handla mat i affären, för lappen blev kvar liggande på köksbordet… glömmer tiden för man drömmer något, får inte till det med att börja med dammsugningen så den blev inte av alls, eller läste en bok istället för att ringa vem det nu var jag skulle ringa och de gick hem ifrån kontoret innan jag fick ringt. Därför är e-mail en särdeles bra uppfinning tycker jag. Man kan alltid skriva ett e-mail fastän det är mitt i natten, för att man kan i alla fall inte sova för att jag då kom ihåg vad det var jag skulle ha ringt om, och till vem.

Jag tappar ideligen bort mina saker, de ligger inte kvar där jag lade dem på den logiska platsen så stora delar av min tid går åt till att leta efter olika saker som jag lagt på fel ställe. Akta om det är en sak som jag har haft liggande på ett och samma ställe i flera år och en dag hittar på en ny bra och logiskt plats för den. Sedan hittar jag den aldrig. Som till exempel mitt skrivbord som jag hade haft i 20 år innan den gick till min dotter, nu hittar jag med nöd och näppe de saker som i alla år låg där i samma skrivbordslåda på sin egen plats!

Jag blir lätt arg, tappar humöret, har sinne för detaljer men kan inte få ihop dem till en helhet…

Tänker inte alls före, tar risker, går emot saker, tappar saker, bränner mig, skär mig, kladdar alltid ner mig med någon goja så jag smutsar ner mina kläder på högst en kvart. Jag misslyckas dagligen med att genomföra saker och blir då givetvis deppig av de ideliga dagliga misslyckandena. Jag får bara inte till något vissa dagar, det blir bara fel allting.

Andra dagar är min hjärna knivskarp och koncentrerad och ingenting är omöjligt för mig, allting går att lösa…Och det på ett kreativt sätt som ingen annan ens skulle komma på. Ge mig två alternativ att välja ifrån… inget av dem passar mig bra, jag får ångest av att behöva välja… men… jag kan komma på fler alternativ än jag gavs ifrån början. Hur kan man utnyttja någon som har ziljoner av idéer, men inte riktigt orken och förmågan att genomföra dem…

Jag har svårt för att somna fastän jag är trött, jag kan bara inte somna för hjärnan går inte att stänga av och efter att ha sovit dåligt på natten är jag som i dimma mesta av den påföljande dagen. Får jag sova hur länge som jag vill sover jag till klockan nio om jag kunnat somna natten innan, men hjärnan min vaknar alltid mycket senare. Det tar vanligen tills klockan tolv innan jag är helt klar i huvudet på dagen. Om jag inte sovit på natten så tillbringar jag hela dagen i dimma och ingenting blir riktigt bra, jag får varken till något eller så blir det inte tillräckligt bra det jag gör. Jag behöver absolut minst 8 timmars sömn varje natt för att må bra. Men alla nätter kan jag inte sova. Ibland kan jag inte somna, eller så vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om, eller så vaknar jag bara hemskt tidigt. Periodvis vakar jag hela nätterna, spelar Tetris eller patiens, surfar på Nätet, skriver e-mails till kompisar, läser böcker eller tittar på någon film.

Tickandet av en klocka, ljudet av någon som snarkar, barnsskrik skrik mitt i natten ifrån grannens hindrar mig ifrån att somna. Och alltid dyker världens bästa ide upp precis innan jag har somnat. Därför har jag nu papper och penna på nattduksbordet. Första natten på ett nytt ställe, även om det nya stället skulle vara där jag ofta sover, som hos mormor och morfar, sover jag aldrig bra. Ligger bara och lyssnar på alla ljud och läten och är helt slut på morgonen.

Det som är svårt att stänga av på kvällen är segt att få igång på dagen också. Jag är inte i form innan 12 på dagen, och jag har försökt med kaffe, Coca Cola, the, Guarana för att bli piggare men det har ingen nämnvärd verkan. Det enda jag vet är att solsken verkar ge mig energi och jag är gladare och på bättre humör de dagarna som solen skiner.

Då jag lyckats med bravuren att somna så drömmer mycket men jag kommer inte alltid ihåg vad jag drömt dagen efter. Mardrömmar har alltid varit vanliga och i mina drömmar skiftar platserna som en Rubiks-kub i förhållande till varandra. Tydligen viktiga platser för mig, med någon betydelse i mitt liv och alltid samma gamla platser där jag varit i verkligheten men platserna skiftar plats med varandra och de hänger ihop med varandra på olika sätt i varje ny dröm. Platserna kan ligga helt intill varandra fastän de i verkligheten befinner sig på motsatta sidor av jordklotet. Trappor är en annan sak som återkommer ofta. Antingen fattas i huset där jag befinner mig eller steg trillar ur trapporna när jag skall gå i dem eller de flyttar på sig. Ofta är det mörkt och jag blir jagad av något.

Jag är periodare med saker. Jag blir intensivt intresserad av saker och ting, de uppslukar det mesta av min vakna tid, men efter en tid är det varken så intressant eller kul längre eller så har jag redan hittat ett nytt intresse. Eller så äter jag ”bara” en viss mat i långa perioder. En hel sommar åt jag bara rostat bröd med Kalles kaviar och drack the. Eller när jag levde bara på äggröra, eller Tagliatelle Verdi med kyckling grönmögel ostsås.

I långa perioder var jag vegetarian av både hälso- och etiska skäl, jag tålde inte se att djur behandlades illa.

Jag har alltid varit noga med maten. Jag har alltid valt specifikt det jag ätit och i vilken ordning jag stoppat maten i min mun. Vegetarian har jag varit av och till och biologiskt odlade och kravmärkta matvaror intresserar mig speciellt för att de innehåller mindre gifter än traditionellt odlade råvaror. Vanligtvis äter jag tre gånger dagligen och mellanmål för att mitt blodsocker inte skall svänga för mycket och jag skall bli alltför grinig och sur., vilket i praktiken innebär att jag borde stoppa något i munnen minst var tredje timma. I praktiken glömmer jag ofta bort att äta.

Jag läser alla innehållsförteckningar noga redan i affären innan jag köper dem så jag vet oftast vad som finns i det jag stoppar i mig, men den mesta maten gör jag ifrån början själv hemma. Inga konserveringsmedel, färgämnen eller andra tillsatser utan att jag vet om i min mat inte!

Tja, numera tillverkar jag kanske inte osten längre själv, eller styckar grisen, syrar yoghurt, lagar egen korv, röker skinkor eller saltar dem på grund av platsbrist men jag har gjort det och kan göra det vid behov. Jag bakar till och med eget surdegsbröd för att det är nyttigt. Jag köper bara mjölk, yoghurt, korv och ost i affären, allt det andra gör jag i princip själv. jag köper absolut inget i affären som är färdig-marinerad eller har färdig grillolja eller något sådant.

Äter knappt någon godis, men choklad tycker jag om, gärna ju mörkare desto bättre, 70 eller 85 % kakao och det ska sedan finnas hemma on så andan faller på mitt i natten. Tycker inte om kakor, bullar och inte heller tårtor. Kaffe dricker jag bara en kopp om dagen, på helgerna lite mer och sen på kaffekalas.

Det är viktigt med fibrer och kli. Det stoppar jag överallt för att få mer tuggmotstånd.

Har ingen mikrovågsugn, den är inte bra. Och givetvis är jag laktos-intolerant så jag aktar mig för mjölk. Jag äter fisk, tyvärr är det så dyrt bara så jag har inte alltid råd alla gånger jag skulle vara sugen på fisk. Jag äter fisk som lax, strömming, räkor, musslor, räkor, kräftor, gädda, torsk.

På sommaren sallader, gurka, olika salladsblad, tomater, groddar, nötter, solrosfrön, pinjefrön, bär.

Gör själv salladsdressing av oftast olivolja och hallonvinäger, eller balsamicovinäger, eller spetsad med Dijon-senap. Och äter kött som fläsk, oxe, lamm, kyckling, kalkon. Steker i olja aldrig i smör eller margarin. Och för att inte glömma bort köttfärs.

Jag lagar ganska mycket soppor, ärtsoppa, Bortsch och grytor. Och alla buljonger kokar jag helst själv ifrån början och fryser sedan in för att ta fram vid behov. Dricker vatten till maten, filtrerat rent vatten. har haft vattenfilter nu redan i 20 år, och jag hatar kemiskt smakande kranvatten, dess bismak, och alla de små flagor och flingor som kan finnas med, de tar filtret bort. Underbart!

vad jag inte äter: socker, honung, sirap, potatis, vitt ris, vit pasta, majs, kokta rotfrukter och inga ”fina vita tomma” mjöl utan bara fullkorn till exempel grahamsmjöl och sällan med fett. På brödet brer jag Becel-margarin eller liknande de få gånger jag äter bröd numera.

Maten måste jag laga själv så att jag vet att den är god och nyttig.

Jag är envis och inte alls diplomatisk och jag går rakt på sak och orkar inte med alla kringelikrokar man måste hålla på med i artig konversation. Jag vill inte slösa min dyrbara tid på en massa oegentligheter och onödigheter så därför är det många som tycker att jag är ouppfostrad, oartig och ohyfsad. Jodå, jag har blivit bättre uppfostrad än så, jag orkar bara inte bry mig om något ifall det är mig helt ointressant och dessutom slöseri med tid. Jag orkar inte heller alltid vänta ut andra som pratar och jag pratar då i mun på dem för att spara tid.

Jag har ingen som helst förmåga att ljuga, allt bara hoppar ut ur munnen på mig och vissa i min familj utnyttjar detta i sina egna syften. Jag kan inte ens berätta vita lögner, det syns på mig om jag ens försöker och jag är urusel på att förklara invecklade saker. Detaljer och viktiga sammanhang bara försvinner i min berättelse, några ord uteblir här och där och det blev en helt annan mening av vad jag berättade än det som var meningen att jag skulle säga. Ett bra exempel är om jag skall berätta en orlig historia, så glömmer jag oftast hur det var med den roliga poängen, historien blev helt fel och så blir det också när jag försöker ljuga.

När jag blir riktigt ivrig och har bråttom så blandar jag bort stavelser i ord, eller ibland säger jag helt fel ord än det jag ville säga. Ibland hittar jag inte ordet det skulle ha varit fast jag vet ordet, vissa ord bara är svåra att plocka fram ifrån sina svarta hål, till exempel kommer jag aldrig ihåg vem det var som spelade Rhett Butler i ”Borta med vinden”.

Jag är impulsiv, dålig med pengar, kreativ, entusiastisk, återhämtar mig hyfsat snabbt, positiv, har hopp om framtiden, jag hatar att vänta och sitter då och fipplar med fingrarna, räknar saker, färger, former, ränder, sidorna på ett fönster, dörren, klädesplagg,

måste ta vänster sko på först, likaså strumpor, handskar…

kan inte ha klocka på vristen, värk i knäna, i nacken, ont i ryggen, i huvudet, huvudvärk, värk i leder, axel, handled, vid väderomslag, regn, kyla, åska. allergisk mot pollen… hakar upp mig på tankar, och då oftast negativa, högar med lappar,

Alkohol dricker jag numera ganska sällan, för det första så går den inte ihop med min medicinering, men jag har inte längre behov av att bli full som jag hade tidigare. Cigarretter har jag rökt av och till i tjugo år. Jag röker en ask och är utan i ett år. Eller röker i ett år och slutar, ingen vet när jag röker nästa gång. Oftast är jag utan att röka och just nu röker jag bara när jag får cigarretter utomlands ifrån och det är gudskelov mycket sällan.

Jag har aldrig rökt inomhus och aldrig då jag var gravid.

Jag har aldrig varit sportig av mig och de gånger jag försökt har jag lagt av ganska så snart på grund av träningsvärk eller någon stukning. I skolan tyckte jag att basket var kul men jag stukade alltid något finger så det blev inget pianospelande den veckan heller. Kanske ville jag inte spela piano egentligen.

jag tycker om att gå i skogen och plocka svamp på höstarna, och cykling är kul bara man har ett mål, någonstans man skall till som affären, biblioteket eller något. Cykling bara för motionsskull det förstår jag inte.

jag har alltid undrat hur klokt det är att springa fram och tillbaka efter en boll hela tiden, eller först köa i en halvtimme för att få hänga i ett snöre uppför ett berg och sedan komma ner i ett huj på 2 minuter.

Jag är för övrigt allergisk mot pollen av björk, al, asp och vide. Ögonen börjar klia och blir röda, de rinner och jag blir täppt i näsan, börjar hosta och huden börjar också klia. Sedan 7 år har jag astma liknande hostattacker. På våren börjar det bli rått i luftrören och då är det dags. Då vill jag inte längre ens andas, och vistas ännu mindre än förut utomhus eftersom det känns som om allt är alldeles rått och ömt i lungorna och luftrören. Allt damm som sopas av gatorna, frömjölet gör att jag inte kan andas, jag blir täppt i näsan, ögonen rinner och de kliar. Likadant blir det om jag går nära nyklippt gräs, det riktigt svider i näsan innan det blir täppt.

Jag har atopiskt torr hud och lider också av acne couperosa, det är så sorgligt eftersom jag alltid haft så fin hud, jag hade inga finnar i tonåren ens och nu blommar det för fullt varje vår när solen kommer fram igen.

Vid stress och på våren blir huden ännu torrare och flagnar.

Jag har lätt för att armar eller ben domnar, tex kan jag sitta på toaletten och benen somnar och jag kan inte resa mig upp, och jag kan inte sova med armarna ovanför huvudet på kudden, de blir spaghetti som då.

Dessutom har jag alltid haft kramper i muskler, tex under hålfoten, i vaderna, baksidan av låren eller till och med ryggen. Ibland har jag darrningar i muskler som jag inte kan kontrollera, det bara skakar tills det slutar av sig själv efter ett tag och det har inget samband med ansträngning heller.

Jag har ofta ont i huvudet, vanlig huvudvärk, spänningshuvudvärk, migrän Ibland utlöses de av stress, en parfym eller lukt, inte kommit ihåg att äta den dagen eller stark ljus som tex solsken eller blinkade ljus eller att jag läst utan glasögon.

Det värker överallt, jag har ont ryggen och då speciellt i korsryggen, ont i knän, axlar, handleder och anklar. Det värker i leder och i muskler, det värker hela tiden och det blir bättre av varken vila eller av att röra på sig. Det värker värst när det är väderomslag, kallt och kyligt. Ibland när jag reser mig upp känns det som om knäna inte bär mig, eller när jag stiger av eller på en buss.

Jag lider allt som oftast av förstoppning och jag vill helst gå på toaletten hemma, jag tycker inte om andras toaletter och speciellt inte offentliga sådana. När jag åker bort blir det inte många toalettbesök och när jag var liten kunde jag vara utan att mer än kissa en hel vecka. Men när jag däremot blir nervös så springer jag och kissar hela tiden, och har jag varit riktigt nervös en längre tid så kräks jag när spänningen släpper. Jag är tvungen att gå och kissa innan jag går hemifrån bara för att kontrollera att jag inte är kissenödig, fastän jag precis varit på toaletten och bevisligen vet att jag så kissade.

Jag tycker inte om de dagliga sysslorna i hemmet, jag hatar strykning, dammsugning, dammtorkning, att tvätta golv eller att vika in torr tvätt och sortera in dem på sina platser i skåp och lådor. Tvättar, hänger upp tvätten på tork och torktumlar gör jag däremot gärna och jag diskar också gärna, men jag vill inte ställa tillbaka tallrikar, glas och bestick i skåpen på sina platser.

Speciellt dålig mår jag på bussar, och på alla ställen där det finns mer än tre personer närvarande.

Folkmassor är det värsta jag vet, alla grupper med människor ger mig ångest och jag vill bara därifrån. Ofta när jag varit någonstans där jag varit tvungen att hålla ihop mig för att klara situationen så tar det tid för mig att ta igen mig, som bäst bara nästa dag men i värsta fall blir då sängliggande i upp till tre dagar med huvudvärk. Och innan det orkar jag inte med någonting alls.

Speciellt dåligt mår jag i sällskap med min mor, hon får mig att känna mig otillräcklig och dålig hela

tiden och när jag träffat henne har jag ett tvingande behov att äta tills jag spyr, vilket jag aldrig gör,

eller att ”supa skallen i bitar” vilket jag inte har behov av i vanliga fall hemma. Hon ger mig sådan

ångest så det finns inget värre och därför undviker jag också att träffa henne så gott det går. Henne

kan jag inte heller säga nej till, det bara går inte. Jag har redan svårt för att säga nej till någon men till henne går det bara inte så jag hittar på vita lögner för att slippa träffa henne, för att ljuga helt det klarar jag inte av. Fastän jag inte tycker om många personer i samma rum tycker jag om att planera fester, men när det är dags för själva festen så kunde de gå hem, då är det inte roligt längre. Och jag håller hårt på olika traditioner eftersom vi flyttade så ofta när jag var liten.

Jag glömmer ofta att borsta mina tänder, hatar att borsta eller att kamma mitt hår för det gör ont.

Som tonåring var jag helt besatt av en rockstjärna, numera har det lugnat ner sig lite men jag samlar fortfarande på allt om honom och med honom. Tidningsartiklar, bilder, hans skivor, alla skivor han spelar med på. Jag samlar på snäckor och stenar sedan min barndom, jag tycker om hur de känns när jag håller dem i min hand och jag tillbringar lätt timmar letande efter fina stenar eller snäckor t.ex. på en strand. Sedan kan jag tillbringa timmar på en flygplats eller en järnvägsstation och titta på folk när de går förbi. Vissa böcker är bara så bra att jag måste en egen i bokhyllan så at jag kan låsa dem om och om igen. En lånad bok känns inte alls som ens egen, de är på något sätt smutsiga och mina egna böcker i bokhyllan läser jag ofta om, vissa en gång om året andra mer sällan.

Jag har dille på skor, jag har skor för alla väder och tillfällen. Mina skåp är fulla av skor, jag har skor i källarförrådet, flera lådor fulla av dem, och det fastän jag helst bara använder ett par i taget. Men de kan vara bra att ha om i fall att.

Jag är visuell och kommer ihåg allt i bilder, därför tycker jag om fotografering och att titta på filmer.

Det är mest färgvärlden och kameravinklarna som intresserar mig, inte alltid själva manuset på filmen. Ofta känner jag igen vilken film det handlar om eller kommer på regissören efter att ha tittat 20 sekunder på filmen, även fastän jag inte har sett filmen förut.

Jag samlar på recept, har tusentals och jag har samlat på dem sedan jag började laga mat i 9 års

åldern. Jag letar hela tiden efter något nytt och spännande och jag kan redan på receptet ”känna” hur det smakar och jag hittar själv på egna recept, oftast blir det bra och mer sällan misslyckades det jag lagade till.

Jag tillbringar en stor del av min tid i sängen eftersom jag känner mig trygg där, och jag riktigt njuter

Av att äta i sängen samtidigt som jag läser en bok eller tittar på tv.

Ofta räknar jag saker, ideligen om och om igen, samma sak. Fönster rutor, fönsterkarmarna, spröjsarna i fönstret, dörrkarmar, kläder, färgerna på kläderna eller mönster på t.ex. tapeter. Jag bara räknar hela tiden upprepandes samma nummer åter igen. Och därför tål jag inte mönstrade tapeter.

Jag är känslig för vissa ljud, en klockas tickande eller brummandet av ett lysrör, en mobiltelefon som står på laddning, en bil som kör förbi på gatan men däremot tycker jag mycket om vissa ljud som t.ex. tunnelbanebiljetter som rivs isär eller vissa ord som låter underbart, och bäst är det när de också smakar gott när man säger dem.

Godispapper är jag tvungen att vika på ett vist bestämt sätt, ibland är jag till och med tvungen att vika andras papper efter dem. Som ung kunde jag inte gå på streck, och efter det var jag tvungen att gå på streck hela tiden. Ett tag kunde jag inte äta om bussen inte åkte förbi köksfönstret just då, och det skulle komma ifrån ett visst håll också. Periodvis har jag tvångsmässigt tvättat mina händer. Jag är tvungen att ta på mig och av mig mina kläder i en viss bestämd ordning och var sak skall helst ligga på sin egen plats där den legat i år. Och ve mig om jag får för mig att flytta någon sak till ett bättre, mer logiskt ställe, då hittar jag den aldrig igen.

Jag tycker om att elda brasor, sopor, att grilla och jag är mycket skicklig i att få igång elden. Men jag är absolut ingen pyroman utan en nytto-eldare.

Jag kan framför torktumlaren och titta på tvätten när den flyger runt i den eller ligga på rygg på gräsmattan och titta på molnen som flyger förbi.

Någon sa en gång att skriva listor är bra så det har jag gjort sedan dess, mitt problem är bara att jag har många olika listor för olika ändamål, och oftast glömmer jag ta med dem dit där jag skulle behöva ha med mig dem. Jag skriver inköpslistor, kom-ihåg-listor, det jag skall göra idag listor.

När jag blir riktigt till mig blir det bara goja av mina ord, ibland hoppar alldeles fel ord ut ur min mun, det blir grodor av det hela med ord som inte ens finns och ju fler språk jag har lärt mig, desto svårare har jag att ibland hitta något ord på vilket som helst språk. Jag hittar inget ord ibland och vissa ord kommer jag aldrig ihåg vad de heter, det är alltid de samma som försvinner för mig.

Ibland är det hela stycken ur meningar som inte kommer ut ur min mun, eller jag har tänkt på att säga en sak så många gånger så att jag till slut är övertygad om att jag redan har sagt det. Eller så kan jag helt enkelt inte säga något alls, det blir inget tal.

När jag läser kan jag uppfatta ord helt fel, jag har alltid haft svårt för avstavning fastän min stavning alltid varit oklanderlig.