Släkt och familj

Så känns det Släkt och familj Hjälpmedel Att leva med Adhd och Aspergers-syndrom Var är positivt? Tonåren Skolåldern Symptom Tidig barndom

Vem är jag?

 

Vem är jag?

Jag en kvinna, född under den senare hälften av 60-talet, och jag växte upp i en kärnfamilj bestående av mamma och pappa och en syster och jag är den enda som har diagnoserna Adhd och Aspergers-syndrom, förutom min dotter som också har dem. Jag är socialt tillbakadragen, och trivs bäst ensam hemma med att pyssla med det som för tillfället råkar intressera mig. Sedan tidig barndom då jag lärde mig att läsa har jag läst, läst och läst, jag har alltid haft svårt för att få vänner och de få jag har bor inte i närheten där jag bor. Jag har alltid sytt om alla mina kläder för att de inte passar mig, jag vill att de skall vara speciella och ingen skall ha likadana. Mina intressen har i stort sett alltid varit de samma under alla åren, med svåra fixeringar på vissa saker under vissa perioder.

Allt jag gjort i mina dagar, och det jag gör idag förklaras alltid med att "hon är bara sådan".

Min familj och släkt

Min dotter

Fick diagnos av både Adhd och Asperger i tio års åldern. Hon tjatade alltid om att "jag själv" som liten. Special-intressen, tvångsrutiner, samlar-mani. Envis och fast i sina rutiner, skyr alla förändringar som pesten. Har problem med sitt sociala umgänge, men har som tur är fått rehabilitering och terapi. Är nu i tonåren och har fått med också den åroblematiken i sitt beteende. Försäker att vara som alla andra, vara med i gånget, beter sig såsom alla massproducerade H&M tonåringar. Men hon har trots det bättre förutsättningar att utvecklas som en hel människa med speciella egenskaper, istället för att alltid känna sig som ett "ufo", en utomstående. Min dotter har ett bra förhållande till sin mormor, dvs min mamma, liknande det som jag hade med min mormor.

 

Min syster

Min syster var och är fortfarande idag emot allting, hon var den stora rebellen som inte lyckades något vidare i skolan med skolk och bråk med lärare. Hon gjorde alltid tvärtemot det man sa, och bråkade alltid, och det gör hon än idag, mest har jag hittat Asperger drag hos henne och jag väntar med spänning på hur det är med mina syskon barn som hon skaffade sig ganska sent. Som barn bråkade vi hela tiden och det var alltid hon som vann eftersom mina föräldrar alltid tog hennes parti, yngre än mig som hon var. Godis galen det är hon i alla fall än idag. Hon hade dille på märkeskläder i sin ungdom och eftersom hon då spelade fotboll skulle allting vara av ett visst märke. Endast trosor och bh kunde vara av något annat märke. Jag kommer ihåg ett par märkess-skor som hon speciellt älskade och som gick sönder. mamma slängde dem i soporna, men syrran fiskade upp dem och använde dem fastän det var hål i botten på dem. När det var vått ute trädde hon bara en plastpåse på foten för att inte bli blöt.

Min systerdotter

Har ej ännu fått diagnos, men hon är mer stillsam än vad barn i släkten brukar vara, och det händer mera under ytan som vi inte ser. Misstänker att hon eventuellt skulle kunna ha ADD. Hon är i alla fall  lömskt elak mot sin lillebror, försöker göra det så att ingen ser. Därför tror hennes mamma att allt är frid och fröjd mellan syskonen. Var ganska rastlös som liten, sa hela tiden att man skulle "gå". Går nu på lägstadiet och har problem som skulle kunna peka på dyslexi. Hon blir dessutom retad i skolan som kanske kan tala om ett utanförskap. Har ett otroligt bra minne för gamla oförrätter, är långsint och hämnas gärna. Sysslar med allt som har med hästar att göra, rider, läser, spelar, samlar osv. 

Min systerson

Alltid på gång och det händer hela tiden. Han hinner med mer än vad två andra lika gamla barn hinner ställa till med. Han faller och skadar sig ofta och ställer konstiga frågor om allting.verkar defenitiv mera luta åt Adhd, i alla fall av vad som jag sett hittills. Har börjat börjat skolan, är suverän på matte, klarar sig bra i de ämnen har intresserar sig för men är rastlös och kan inte koncentrera sig och sitta stilla, blir speciellt belönad om han sköter sig i skolan. Har special fixering på spöken, skelett, monster, Star wars, Clone wars och de gamla bilar och traktorer sedan tidig barndom.

Min mamma

Är definitivt Asperger, hon har alltid varit ensam, inte haft många vänner, hon har haft det svårt att komma överens med det dagliga livet, och hon tog till alkoholen som tillflykt i ett decennium men är nu nykter sedan något år. Hon har alltid varit prylgalen och samlat på saker, hon var hemmafru, pedantisk och shopping galen tills mina föräldrar skilde sig och hon inte längre hade lika mycket pengar att röra sig med. Hon lyckades inget vidare i skolan, gick om sin klass fyra gånger och hon var den som mobbade sina kompisar enligt vad hon sagt själv. 

Morfar

Var min stora idol när jag var liten. Han nådde upp till bordet och kunde skära kakan med kniv då vi i hemlighet var i skafferiet och snodde oss en bit av mormors underbara, nybakade sockerkaka. Morfar var mycket tillbakadragen och det skulle till ganska mycket innan han exploderade. Han var yrkesmilitär utbildad till vapensmed och han gjorde som man sa, dvs det som mormor sa till honom. Han höll också på med fotografering, han trivdes ensam inne på sitt rum och pysslade med eget. När mormor och morfar var oense och de var vid sommarstugan så gick han ut på backen och högg lite ved för att avreagera sig. Det fanns mycket ved på hög som man kunde elda. Morfar drack mycket måttligt, kanske hade han en orsak till det? I alla fall tålde han inte sprit bra, enligt vad han sa själv till mig när jag blivit tillräckligt stor för att förstå.

Min morfars äldste bror var skogvaktare och enligt sägnerna i släkten alkoholist, och dog också på grund av det. Morfars andra bror var handlare, hemmansägare och ganska så rik. Jag kommer ihåg att han inte spottade i glaset, men om han hade problem med spriten, det vet jag inte.

Morfars mor var en mycket stark personlighet och det går många historier om vad hon hittade på under sitt liv, de roligaste är de som hände sedan hon blivit åldersdement och gick ut i morgonrocken på stadens torg och letade efter något som blivit stulet eller som hon tappat bort. Blev hemfraktad av sin måg som var polismästare i staden.

Mormor

Hon var nog min allra bästa vän, fastän vi inte lärde känna varandra förrän då jag var i tjugo års åldern. Min mormor och min mamma kom däremot aldrig riktigt överens med varandra, inte ens sedan när mormor var gammal, de bråkade ständigt, inte heller min syster lärde känna henne innan hon dog. Mormor födde fyra barn varav bara två levde till vuxen ålder, min mamma och hennes äldre bror.

Hennes förstfödde dog vid ett års ålder och min andra morbror drunknade när han var 11 år då min mamma var 9 år. Mormor sa alltid det hon tyckte och tänkte, hade inte många vänner men de hon hade hon haft sedan småskolan. Mormor var rörig, hade ingen ordning på sina saker men skulle bestämma allting för alla andra. Det var allt hon som sa var skåpet skulle stå i deras äktenskap och hon hade alltid synpunkter på hur morfar, som var den verkställande kraften, kunde ha gjort det bättre eller borde ha gjort det istället för sättet som han gjorde det på. Passionerad matlagare, läste mycket och ville alltid diskutera de saker hon läst om, och ibland retades hon med folk bara för att få dem att reagera, och det var då speciellt min mor. Mormor var en säregen person som alltid visste vad hon tyckte och tänkte, hon hade inte heller några problem med alkohol. Hon hade få men goda vänner, trivdes bäst hemma, definitivt en Asperger.

Mormors mor

Födde 4 barn och dog ganska ung i tuberkulos. Hon var beroende av att ställa sitt eget horoskop, kunde inte gå ut om stjärnorna visade något dåligt inflytande. Hon skrev dikter och poesi och mormor tyckte alltid att det var så fånigt när dikterna skulle läsas upp på poesiaftnar. Drag av Asperger kan definitivt skönjas hos henne.

Mormorsfar

Utbildat till kemi-ingenjör men arbetade som länsman och polismästare, och senare mantalsskrivaren i häraden. Han var intresserad av allt som hade med kemi att göra, experimenterade med allting. Han hade diabetes vilket var svårt att leva med på den tiden det begav sig, mormor berättar att det alltid luktade kål hemma hos dem för han kunde aldrig äta potatis. Men han var alkoholist, eller skåpsupare som det hette på finare språk. Hur det gick ihop med hans diabetes det undrar jag över än idag. Kanske var han mer Adhd.

Mormors syskon

Min mormor hade många syskon och halvsyskon, ett av syskonen var passionerad violinist och skulle ha gått långt om han inte hade begått självmord under kriget. Han gjorde ingenting annat än spelade violin och studerade på musikakademin.

Mormors systrar blev alla hemmafruar, såsom man skulle bli på den tiden om man var av ”finare” familj och gifte sig med militärer och jurister som senare blev domare. En av mammas kusiner blev också berömd författare med flera utgivna böcker, en annan veterinär.

Mina morbröder

Alla tre har alla visat starka drag av Asperger i sin ungdom, och den enda överlevande av dem har sedan han var liten pojke fotograferat allt och alla och han är idag fotograf till yrket. Han har alltid sagt rakt ut vad han tycker och tänker och det har blivit en del ganska pinsamma tillfällen på vissa släktträffar, bröllop och begravningar under åren. Han gifte sig med en flicka av fin familj och började umgås i finare kretsar fastän barnen skulle uppfostras mycket modernt och radikalt, julen avskaffades helt och födelsedagar var inget som firades. Han hade mycket radikala uppfattningar om saker och ting i sin ungdom som tonats ned med åren, men än idag säger han vad han tänker. Så definitivt drag av Asperger.

Min äldre kusin på mammas sida

Han är lika gammal som min syster och han var alltid besatt av tåg och han samlade på tåg, byggde hela landskap och har än idag kvar dem. Konstigt att det inte blev ett yrke för honom. Han var alltid mycket strikt och ytterst ambitiös, tråkig och inget kul pluggade till ingenjör och jobbar idag med att testa leksaker och kanske kan man ana en del drag av Asperger hos honom. Allvarlig, tystlåten med ett hemskt talfel som barn, han kunde inte säga R och det var ju roligt att retat honom för det. Han är sedan en tid gift och har fått barn men eftersom vi inte har någon vidare kontakt vet jag inte hur det ställer sig med ev diagnos.

Den yngre kusinen på mammas sida

Han har alltid varit som min syster, den stora rebellen, gjorde aldrig det någon föreslog, han gick aldrig ut skolan, ville bli kock men jobbar trots det idag som vice vd för stor marknadsföringsfirma att bli kock var inte fint nog och det förbjöds av hans föräldrar. Kanske har han mer Adhd om nu något skall väljas av de två men eftersom han är så mycket yngre än mig och vi egentligen aldrig umgåtts med morbrors familj vet jag inte. Är numera gift och vi har kontakt på Facebook.

Pappa

Min pappa däremot var definitivt Adhd, han trivdes bäst när han hela tiden var på väg någonstans, han har svårt för att bara vara stilla på ett ställe, rastlöshet beskriver honom bäst. Han hoppade av skolan i sjuan och började jobba som springpojke på stadens korvfabrik, var arbetsnarkoman, hela tiden varit på väg någonstans, nya projekt, nya fruar. Han hade också problem med alkohol i sin ungdom men sedan han gick med i AA i mitten av 70-talet varit helt nykter till sin död. Han jobbade sig uppåt i företag för att till slut själv ha eget, gjorde personlig konkurs, flyttade utomlands och började gifta om sig. Han hade precis varit gift i ett par år med sin tredje fru då han gick bort, och båda de senaste fruarna var yngre än vad jag är. Flera halvsyskon som är yngre än min egen dotter har det också blivit av dessa "nya" äktenskap, men ingen av dem har ännu till dags dato fått några diagnoser, dragen består mest av Adhd, bråttom, bråttom, varierande koncentrationsförmåga och impulskontroll som saknas i både tankar och handling och eftersom han nu bor utomlands där saker och ting betraktas helt annorlunda än hemma i Sverige tvivlar jag på att diagnoser heller kommer att fås av dem som sådana eventuellt skulle behöva. När han dog lämnade han efter sig en massa ouppklarade saker oss emellan, som han alltid ville att vi skulle prata om lite senare, och nu är det för sent. Kanske var det det han ville, undika att någinsin prata om svåra saker.

Farmor

Hemmafru och samlare. Hon samlade på allting och slängde något, kanske kunde man en dag ha någon nytta av allt. Hon samlade på kaffekoppar och tekoppar bland annat och jag har än idag en låd-knopp som hon hade sparat till någon dag. Jag har inte heller hittat på vad man skulle kunna använda den till. Hon läste mycket och hade därför ett stort bibliotek. Dog innan hon fyllde 60 år i hjärnblödning i sömnen, troligast på grund av sitt långvariga alkoholmissbruk. Hon rökte som en borstbindare och hennes evinnerliga samlande av allt skulle kunna tyda på Asperger-drag.

Farfar

Var bilhandlare, han kom ifrån en mycket rik släkt, och han var fortfarande mycket rik då min pappa var liten, men han drack bort allt tillsammans med farmor. Senare jobbade han som tullspeditör i hamnen innan han dog strax innan han skulle fylla 60, några månader efter att min farmor hade dött. Både farmor och farfar dog inom ett halvår innan jag föddes.

Min farbror, pappas äldre bror

Tja, han dog när jag var liten men han var också alkoholist enligt vad pappa har berättat. Jobbade som bilmekaniker  och det passar ju som yrke till en bilhandlares äldste son. Sysslade med fotografering på sin fritid och höll på att skriva en bok om vår släkt på pappas sida. Han dog innan jag började skolan och jag har bara vaga egna minnen av de fåtal gånger jag träffade honom.

Min kusin på pappas sida

Var i kontakt med henne ganska nyligen, men hon vill inte ha kontakt med mig på grund av något som hände när jag var liten. Hon var alltid intresserad av hästar, ägde en häst och var utbildad hästskötare. Hästintresset tog slut och hon är nu glaskonstnär på ett välkänt glasbruk och kanske kan man skönja lite Asperger-drag hos henne. Hon tyckte aldrig om att gå i skolan och lyckades inte heller något vidare i sina obligatoriska studier. Hon har alltid sysslat med fotografering och båda hennes nu vuxna barn lider av olika svår dyslexi.

Jag kommer jag att utelämna alla namn och platser för att varken min familj, mina släktingar, vänner eller bekanta skall kunna ta åt sig av det jag skrivit och kunna bli sårad. Även om det är sanningen jag skriver är kansle inte alla riktigt färdiga att se den skriven.

Du är välkommen att skriva i min gästbok!

 
Copyright AdhdAs 2007-2011.