Att leva med Adhd och Aspergers-syndrom
Hur det är att ha Adhd och Asperger
Hur är det att Adhd och Aspergers-syndrom? Hur känns det? Hur påverkas man? Hur fungerar man?
Dessa frågor kan jag bara svara på ur min egen synvinkel och därför skall jag berätta min historia och hur det faktiskt är, i det verkliga livet, att som vuxen att leva med diagnoserna Ad/hd och Aspergers-syndrom
Genom dessa sidor hoppas jag kunna få lindra de föräldrars chock med barn som precis nyligen fått diagnoserna Ad/hd och Asperger och med min hemsida förhoppningsvis lyckas ge en bild av hur det kan vara och därigenom att sprida hopp inför framtiden.
Om man själv inte har Ad/hd och Aspergers-syndrom kan man inte förstå hur det är, hur det känns eller hur det påverkar ens liv varje dag, hela tiden.
Åter en hemsida?
Jag en kvinna, född under den senare hälften av 60-talet med diagnoserna Adhd och Aspergers-syndrom. Och det innebär att jag lever min vardag i min egen värld och till hälften i denna världen, den som alla andra också upplever.
Man är bara den man är, man blir inte annorlunda för att man har dem.
Eftersom min historia växer upp av de minnen som kommer fram, kommer förmodligen nya saker att läggas till under tiden som de dyker upp när man träffar gamla bekanta kommer nya saker i dager som man själv helt hade glömt bort. Därför betraktar jag inte heller denna historia som komplett eller färdig, fastän åren redan har varit och det liv som då var levts färdig.
Och detta är sanningen är, hela sanningen utan att lämna ut några delar eller detaljer, så där rakt på sak utan varken några försköningar eller omskrivande krumelurer, bara pang direkt på rödbetan. Omskrivningar och smalltalk är inget för mig, helt ointressant att prata om väder eller annat oviktigt för artighets skull, bara för att ha något att säga. Då kan man hellre bara vara tyst.
Man kan lyckas i livet fastän man har både Ad/hd och Aspergers-syndrom. Man kan lyckas med sina studier, få körkort, köra bil, ha ett bra jobb, kunna ha förhållanden och skaffa barn och gifta sig. Det enda är att det kanske inte går enligt den gängse normen av hur och i vilken ordning saker skall ske, man kanske bara bor ihop och gifter sig flera gånger än majoriteten av befolkningen. Kanske alla saker bara inte går i rätt ordning jämfört med norm människor för att man alltid har så bråttom och inte tänker sig för och då blir det fel, och inte heller alltid kan på rätt sätt hantera och bearbeta sina egna känslor varken vid själva tillfället eller ens efteråt. Det går att leva ett fullvärdigt liv.
Senaste nytt:
Inget nytt på lång tid, faktiskt nästan två år. Men sodiran finns kvar eftersom de trots allt verkar ha någon mening, och vara av nytta för de som undrar och vill förstå sig själva, sina barn eller andra familjemedlemmar. 
Ett tag bloggade jag också men bloggen ligger nere eftersom ingen läste den. Den finns trots allt kvar, ifall det nu skulle intressera någon. Klicka antingen på bilden med äppelblommorna här ovanför eller på länken allra längst ner på den här sidan för att komma dit.
Mina hemsidor uppdateras, kanske...då och då
Eftersom min hjärna har både annorlunda sätt att fungera på coh dessutom annorlunda kemi, fungerar den heller inte enligt gängse normer. Därför kommer den här sidan förmodligen aldrig att bli färdig, i alla fall inte under min egen livstid.
Inte heller kommer sakerna att komma i en logisk ordning för normen, däremot är den en bild av min logik och visa mitt på sätt att se på saker och att fungera. Jag inte heller att sortera in saker i olika fack och inte heller ordna dem i någon ordning, mer än mitt liv i kronologisk ordning.
Den till synes ologiska ordningen är min logik. Så fungerar jag.
Miljöpåverkan eller genetiskt betingat?
Någon psykiater en gång försökte ge mig diagnosen bipolär men jag uppfyller inte kriterierna för det, jag har inte maniska perioder som jag inte behöver någon sömn. och för övrigt växlar inte mitt humör så extremt.
Jag behöver sömn, och mer sömn än den vanliga rekommenderade 7-8 timmar om dygnet, jag har bara så svårt för att somna. Och, vad är den delen av vår personlighet som vi genetiskt har ärvt och vad är den delar som vi får genom vår uppfostran, dvs miljö påverkan ifrån de personer med de samma generna som vi ärvt som uppfostrar oss? Personlighetsstörning är också en diagnos som jag fått, och den får man ju allt eftersom man blir äldre. Vilken del är då det jag ärvt som gener och fått genom min uppfostran?
