Tonåren

Tonåren

Jag upptäckte att jag har ett visuellt minne, jag kunde se sidan i en bok. Bilderna såg jag helt tydligt men texten var otydlig, det var oändligt enerverande att veta vilket sida svaret på en provfråga var men inte helt kunna tyda texten eftersom den var suddig.

Vid den här tiden började jag också lägga om min kost till mer och vegetarisk, eftersom jag inte mådde bra av vanlig husmanskost. Mitt minne har alltid varit ganska bra men jag har inte orkat hålla mig tillräckligt samlad och nu blev min adhd ännu mer osynlig, den försvann helt under ytan och jag blev mycket lugnare. Mina betyg har aldrig visat min rätta kunskapsnivå, visst var mina skolbetyg bra, till och med mycket bra i vissa ämnen, det vill säga de humanistiska ämnena men alla de matematiska ämnena var jag urkass i och fick kämpa för att klara av den särskilda matematiken som jag hade valt till högstadiet, fysiken och kemin som jag inte fattade något alls utav.

Jag spelade fortfarande piano och var med i scouterna.

Sedan hade jag mycket bestämda åsikter om saker och ting, jag vägrade att läsa de kapitel i religion, geografi och samhällskunskap som hade med Sovjetunionen att göra. Jag meddelade vår lärare att jag av etiske skäl inte tänkte ta del av den kunskapen som fanns i böckerna om Sovjetunionen vilket accepterades av läraren ifråga och jag satt bara av timmarna och provet som jag lämnade in utan att fylla i. Fastän min vägran att delta fick jag bra betyg i alla tre ämnena, så jag hade nog en hemsk tur med en så förstående lärare.

Att komma igång med att läsa på läxorna var alltid svårt, jag hittade på vad som helst för att slippa undan, jag städade till och med hellre rummet än läst matte. Jag kunde sitta i timmar och läsa läxor, mekaniskt när jag väl hade kommit igång. Jag läste och läste men fattade ingenting. Mina sömnproblem blev bara värre och värre och jag kunde ligga och läsa böcker till fyra på morgonen innan jag somnade. Inte ens matte eller fysik boken hjälpte längre för att somna. Speciellt söndagar var svåra att få somnat eftersom det var så mycket jag var orolig för, allt jag hade glömt att göra, de saker jag skulle komma ihåg att göra och så vidare.

Eftersom jag hade så svårt för att få kompisar var jag mycket ensam och de kompisar jag hade bodde långt borta och därför levde jag en stor del av mitt liv i de brev jag skrev till dem och fick tillbaka. Kanske har jag lättare för att uttrycka mig skriftligt. Jovisst kan jag prata, jodå, men inte om mig och hur saker och ting känns. Nu i tonåren började jag också upptäcka att jag blev socialt utpumpad vid vissa tillfällen men det skulle dröja år innan jag på riktigt förstod vidden av det hela. Jag hade mer och mer huvudvärk och var stressad och jag var hemma ifrån skolan för den allra minsta huvudvärk som svepskäl för att jag bara inte orkade gå till skolan. Men så var jag också mobbad i skolan och det gjorde inte saken bättre.

Jag sökte ensamhet och drog mig undan efter en period av mycket socialt umgänge och satt och skrev brev eller läste böcker ensam inne på mitt eget rum. Mitt rum var alltid enligt min mamma stökigt, det kanske såg så ut men jag har alltid haft ett system i mitt kaos, jag visste var mina saker var bara mamma inte hade rotat omkring bland dem och stört min ordning.

14 år

I mitten på januari fick jag min mens en kväll när jag var och åkte skridskor, men jag kunde inte prata med mamma om det utan väntade tills pappa kom hem på fredag. Pappa var ytterst besvärad och sa att han egentligen inte visste så mycket om det.

Jag provade återigen på att skriva dagboken men lyckades inte heller denna gången med att göra det kontinuerligt, det blev så många avbrott och jag var hemskt avundsjuk på tjejen som jag spelade fyrhändigt med på pianolektionerna som skrivit dagbok så länge hon kunnat skriva, hon hade lådor med dagböcker redan vid den här tiden. Jag började också umgås med ett par tvillingar, som också sjöng med i kören tillsammans med mig och dagboksskriverskan. Tvillingarna spelade också gitarr i musikskolan vi två spelade fyrhändigt och eftersom vi alla fyra hade fina sångröster fick ofta sjunga ihop på jul- och vårfesterna i musikskolan då tvillingarna kompade med gitarr.

Det var också dags för konfirmationen och jag gick lydigt i kyrkan och trodde på gud. Vi passade på att gå i många olika kyrkor, inte bara i gudstjänsten i kyrkan hemmavid utan rtunt om i hela landet eftersom vi hade husvagn och åkte runt.

Min gamla kompis som hade grannstugan till mormors och morfar kom och hälsade på. Hon stannade i en hel månad efter att jag blivit konfirmerad och vad kul vi hade.

Och vid nyårsafton ändrades mitt liv. Jag hörde en låt på radion som jag sen spelade in på ett band, hela bandet fullt med en och samma låt. Jag blev helt galen i låten, jag samlade på allt med artisten ifråga, bilder på honom, hans egna skivor och andra artisters skivor som han spelade med på. Min bästis var och hälsade på över nyåret och han blev jätte trött på låten, både han och syrran hatar den låten än idag.

15 år

Det bestämdes att jag skulle åka till England på sommaren som utbytesstudent så jag parades ihop an byrån som skötte det hela med en engelsk tjej och vi började genast att brevväxla, brevväxlandet hade ju redan blivit ett etablerat sätt för mig att kommunicera med resten av världen. Jag hade ju haft min kompis ifrån sommarstugan sedan småskolan och några till hade jag ju skaffat mig några år tidigare. Så hä’r efteråt är det ganska konstig att vi hittade varandra, hon och jag, för egentligen är vi inte det minsta lika, men då hade vi gemensamma intressen. I många år var hon mig mycket närmare än min egen syster någonsin ens de bästa åren varit. Mamma och pappa lämnade mig på båten i Göteborg och jag reste med en grupp som också skulle vara utbytesstudenter. Vi fick en del råd på båtresan över, och det som jag haft mest nytta av och aldrig heller glömt att berätta för alla som frågat mig. Säg ”please” till allting när du pratar engelska så går det bra. Och det har det också gjort.

Jag var hemskt nervös för resan och hur familjen skulle vara, så när jag väl var framme där de skulle hämta mig svarade jag dem bara enstavig. På natten spydde jag så jag trodde jag skulle öd när nervositeten släppte. På dagen gick min kompis runt med mig och visade staden och plötsligt kom jag på att jag glömt min hatt på bussen vi kom dit med och sa: ”Oh shit, I forgot my bloody bag on the bus!”

Sedan dess har jag inte haft några som helst problem med att prata engelska, vilket min kompis så väl uttryckte sig ”Oh you do speak english after all”. Väskan hade de hittat på bussen och jag fick tillbaka den på hemresan, då vi hade sällskap hem till mig, min kompis skulle ju tillbringa en månad hemma hos oss i Sverige. Hela tiden i England läste jag så många kärleksromaner som jag kunde komma över för att bli bättre på språket, och det blev jag också sedan dess har jag haft femma i engelska i skolan.

Eftersom det gått så dåligt med mina planer på att bli läkare fick ja nu för mig att jag skulle bli flygvärdinna eftersom jag var bra på språk och ville komma ut och resa och se världen. Pappa däremot tyckte inte att det var en bra idé, de tjänade så dåligt med pengar, det vore bättre om jag blev pilot istället, de tjänade mycket bättre. Och att vara lågavlönad servitris i trånga lokaler var inte någon karriär så efter en tid av hjärntvätt bestämde jag mig för att bli flygare istället, så vintern tillbringade jag med att läsa in segelflygsteori, för att det skulle jag vara tillräckligt gammal för att börja med nästa sommar.

Jag var förtjust i en ny kille vi hade i klassen och på nyårsafton skulle vi träffas på en fest inne i staden, men har kom aldrig, han hade till slut inte fått gå ut på grund av något han hade gjort. Så jag gick dit ensam, och träffade min blivande kille.

16 år

Egentligen vet jag inte ens hur det gick till så att vi blev ihop, min första kille och jag, han bara hängde sig på mig på festen, där jag inte ens var speciellt länge, men han följde mig hem när jag skulle hem. Troligen hade han velat följe med in, men det vågade jag inte låta honom eftersom jag var ensam hemma. Pappa var på jobbet och mamma var på någon danskrog inne i staden och skulle sova över hos en väninna, syrran vet jag inte var hon var då. I alla fall så började vi ha sällskap, och äldre och mer erfaren som han var än jag ville han mycket snart ha sex, vilket jag inte var på pigg på. Efter att ha sällskapat några veckor tog han sig då friheter med mig och låg med mig mot min vilja.

Och det var faktiskt såsom man säger, det kändes som om det var mitt fel, jag kände mig smutsig och utnyttjad och det tog mig år innan jag tyckte att sex var något att ha, för min skull. Och det tog mig åtta år innan jag lärde mig att njuta av sex och tycka att det var skönt, och jag gjorde det för min egen skull, för att jag hade lust på sex och inte för att vara någon annan till lags.

I alla fall så skaffade jag mig p-piller, för enligt mig och den syn jag då hade på saker och ting skulle man bara vara tillsammans med en person, så detta var mannen för mig trots att han hade tagit mig mot min egen vilja.

Segelflygningen började jag med i april då det blivit lämpligt väder för det, och jag var så rädd, så rädd hela tiden, fastän det var kul. Så mesta våren tillbringade jag på segelflygfältet och på sommarlovet var det nu dags för mig att åka till Tyskland som utbytesstudent. Denna gången åkte jag tåg ner till Tyskland och bodde hos en familj i sex veckor varefter tjejen i familjen skulle vara hos oss i en månad. Den här matchningen gick inte lika bra som med den förra, tjejen och jag kom inte alls överens och jag trivdes mycket bättre med hennes bror som var lika gammal som jag än henne själv.

Tyskan var också mycket intresserad i min kille, hon försökte på alla sätt flörta in sig hos honom och jag gjorde allt jag bara kunde för att hon inte skulle trivas hos oss.

På hösten började jag på fyra årig teknisk eftersom pappa övertalat mig till att söka något som jag kunde ha nytta av vilket yrke jag än skulle få för mig att studera till.

Och på en av festerna alldeles i början på terminen fick jag reda på vad det egentligen betydde att ha en pojkvän. Jag glömmer aldrig först gången som jag kände knytnäven i luften, han tog mig bara runt handleden men mycket hårt. Någon av mina klasskompisar, givetvis en kille, det är ju mest killar som går teknisk hade kläckt ur sig något som min pojkvän inte tyckte om att höra och han släpade hem mig till sig. Min pojkvän visade sig vara mycket svartsjuk och ville bestämma allting.

Vid en annan fest senare på hösten hade han hällt ut vin ur den flaska som han hade köpt till mig och hällt ner sprit och fyllt upp med så att han skulle få mig så pass full för att få mig i säng en sista gång” innan jag gjorde slut med honom. Jag kände direkt på smaken att det inte var det vin jag brukade dricka, och ställde honom mot väggen men han nekade. Inte förrän dagen efter vågade han erkänna sitt elaka spratt för mig.

Jag slutade nu med pianospelandet, jag orkade inte ens försöka hinna med att öva till mina lektioner, fastän jag precis hade fått en ny, ung, alldeles nyutexaminerad pianolärare efter att den gamla gått i pension. Egentligen hade jag alltid tyckt om att spela piano, jag hade bara hatat att mamma tvingade mig att öva. Jag slutade också med att sjunga i kören, jag ritade inte heller längre såsom jag alltid tidigare hade gjort det hann jag inte heller med nu, med studierna och pojkvän att släpa på.

Nu hade jag ännu mer och ännu oftare huvudvärk, nästan varje dag och gick till skolläkaren för att få utskrivet ett recept på migrän tabletter. Det fick jag inget, däremot då skrev han ut ett recept på Cipramil till mig. Vadå, jag är väl inte deprimerad tänkte jag och slängde receptet i soporna. Både mamma och pappa tyckte att det var ansvarslöst att skriva ut antidepressiva till någon så ung som jag var, och jag själv ville undvika att bli stämplad som sinnessjuk. Samtidigt som jag gick till gynekologen för att förnya mitt p-piller recept fick jag samtidigt ett recept på mina första migräntabletter, den första i den långa raden som jag skulle bli tvungen att prova tills jag fick tabletter som jag tålde och som tog bort migränen.

17 år

På sommaren var jag återigen och segelflög och nu hade jag avancerat till att flyga solo men på min sjätte ensamflygning fick jag en black-out strax innan landningen. Jag har än idag ingen aning vad som hände och varför det blev svart för mig, landningen blev i alla fall misslyckad eftersom jag bara slog i marken. Det gick hyfsat bra med både planet och mig, ett stag som fick svetsas om i planet jag flugit med och jag fick ont i nacken. Inget värre, trodde jag. Med facit i handen vet jag idag att jag borde ha undersökts av läkare men eftersom mina sinnesförnimmelser inte är normala tyckte jag inte att det gjorde så ont att läkare behövdes till något. Och ifrån den här stunden härrör sig mina ryggsmärtor, de som jag har lidit av alla dagar, vissa dagar mer, andra dagar mindre. Så där var jag, sjutton år gammal med ischias som läkaren senare gjorde diagnos och som gjorde att jag inte fick vara med på vissa gymnastiklektioner i skolan längre.

Till hösten flyttade vi tillbaka till staden vi flyttat ifrån och där pappa redan hade jobbat fyra år på samma företag som tidigare, men nu som verkställande direktör. Vi byggde en ny villa i förorterna som målades rosa enligt mammas önskemål. Det var återigen jag som stod för det mesta av fasad målandet, jag tycker ju om sådant. Förhållandet med min första kille tog slut i och med att avståndet var så stort, och jag var inte heller riktigt intresserad av att bli så pass illa behandlad som jag varit av honom, nu hade jag äntligen fattat att ingen skulle få behandla mig så illa som han gjort hela tiden.

Jag fick också en remiss till sjukgymnasten för att gå på så kallade avslappningsövningar, jag gick en kurs men jag kunde bara inte slappna av ändå så huvudvärken bara fortsatte som vanligt och nya migrän mediciner provades med illamående som resultat. Jag provade alla mediciner som då fanns på marknaden men inget passade mig, det var bara att välja det som jag mådde minst illa av.

Vid juletid blev jag intresserad av politik och gick med i en ungdomsförening, det var kul och jag fick nya vänner på ett lätt sätt. Första gången jag var där såg jag en snygg kille och tänkte att han skall jag ha, men har var upptagen och hade sin flickvän med sig.

Några kompisar ifrån förr då vi bodde i den staden hade jag ju lyckats hålla kontakten med, såsom min bästa kompis ifrån fjärde klass, men han gick på ett annat gymnasium än jag så vi träffades inte lika ofta.

Jag gick också med i samma scoutkår som jag varit med ifrån början, men nu hade jag blivit ledare för miniorscouterna. Det var jobbigt eftersom jag inte riktigt tycker om så små barn, de vill bara klänga vid en och hålla handen alla på en gång.

På sommaren var jag med på mitt sista scoutläger, denna gången som ledare jag träffade också då en del av de kompisar som blivit ledare för större scouter och som började samtidigt med mig. Det var roligt att se vad man kunde göra som ledare, vi satt några nätter och spelade poker och så.

18 år

I januari gick jag ut med en av killarna jag träffat i ungdomsföreningen, vi var ute några gånger och hade sex men det gav mig inget. Jo, jag fick en svampinfektion men sexet gav, det kändes inte som något. Jag kunde både haft sex och varit utan men det tycktes höra till så jag gick med på det. Det höll inte mer än några få veckor tills jag träffade en annan kille på en fest, och vi skulle ha ett ”on and off” förhållande i många år emellan andra förhållanden. Vi var aldrig ihop på det sätt som man är när man har sällskap, vi var aldrig kära i varandra samtidigt, men mycket förälskade både han och jag men inte då känslorna var besvarade av den andre. Vi var helt enkelt inte i fas. Han är den mannen som jag älskat längst men kanske inte på rätt sätt. Min artonårsdag firades med champagne direkt på morgonen, vad jag kände mig vuxen då, sitta där i nattlinnet i sängen och dricka champagne. Sedan bjöd pappa hela familjen på middag på restaurang, jag fick bestämma menyn och jag ville äta allt baklänges, det vill säga börja med efterrätte följd av varmrätten för att avsluta med förrätten. Jag började övningsköra med pappa men hans nerver pallade inte med att sitta för långt ute vid vägrenen så vi slutade med det och jag började i bilskola. Kärandet var det inget med, det gick mycket bra men det där med teorin var värre, jag fick aldrig tummen ur och läsa på så jag gjorde aldrig teoriproven.

Jag började också att jobba som växeltelefonist på ett hotell inne i staden på söndags- och måndagskvällarna och jag tjänade en massa pengar.

I april träffade jag återigen killen som jag hade tänkt att honom vill jag ha och fick höra att han var fri, så vi gick ut och började ha sällskap. Han var enda barnet till en äldre kvinna som uppfostrat honom ensam och han var som en liten cockerspaniel. Han gjorde så som man sa till honom, några egna initiativ hade han inte så det blev tråkigt i längden. Helt tappade jag lusten att ha sällskap med honom då han en dag sa att han ville knulla med mig. Sedan var det aldrig lika bra, och bra hade det inte ens varit ifrån början. Det var bara så att man skulle ha sällskap med någon i våra kretsar så det hade jag.

Våren var full av fester och studentskivor, jag höll en mycket exklusiv för endast ett urval av vänner på fin restaurang bekostad av pappa. Och på en studentskiva ute i skärgården träffade min bästa kompis sin flickvän, samma tjej som han än idag bor ihop, är gift med och har tre barn ihop med. På samma skiva låg jag på en bergshäll i hög feber och frossa i soluppgången och bestämde mig för att specialisera mig på husbyggnad eftersom det förmodligen skulle vara minst och lättast att räkna. Matematik hade ju aldrig varit min starka sida och jag hade kämpat hårt med att hänga med så här länge.

På sommaren gjorde jag den ena av två sex veckors praktik som var obligatorisk på fyra årig teknisk.

Jag jobbade på vägverket som pinnpojke på ett vägbygge strax utanför andra sidan av stan, det var svårt att ta sig dit med buss och tåg så jag sov ofta över hos min fästman.

19 år

Vi firade ett år dag min pojkvän och jag och eftersom han köpt mig en ring i present fick vi helt ex tempore för oss att förlova oss, som en kul grej. Jag berättade inget till någon och mamma och pappa fick läsa om det i tidningen efteråt. Vad skäll jag fick, och mamma tjatade om att var hon en så dålig mor att jag inte kunde prata med henne, och kunde jag inte ha sagt något?

Nej, det kunde jag inte eftersom jag inte heller visste om det förrän då vi förlovade oss, och mamma hade jag ändå inte kunnat prata om något viktig med så vadå?

Min engelska väninna skulle gifta sig i augusti och hon bad mig att vara brudtärna så jag flög till England på sportlovet för att prova klänning, som tur är hade jag sparat det mesta av pengarna jag tjänat på mitt extrajobb och eftersom pappa var så glad över att någon av hans flickor själv betalade sina resor fick jag extra generöst med fickpengar av honom.

Så jag var i England på sportlovet och provade klänningen som jag skulle ha när min bästa väninna skull gifta sig i början på augusti. Jag fick också förbud för att färga håret rött innan bröllopet eftersom det inte skulle se bra ut med den rosa klänningen jag skulle ha på mig.

Fick körkort till slut, precis innan jag skulle till Paris för att studera. Jag gick en intensivkurs på fem dagar, intensiv teori och prover på förmiddagen och bilkörning på hela eftermiddagarna, dessutom råkade jag få självaste uppkörningsläraren som min körlärare, det vill säga han som alla först körde upp för innan den riktigt uppkörningen, så det var inga problem där inte. En dag hade han just sådana testuppkörningar så att jag fick en annan manlig lärare, en riktig mansgris som var av den meningen att kvinnor skall bli vid spisen hemma, vi tankade bilen och då passade han på att öppna motorhuven för att kolla mina kunskaper. Han pekade på kylare och frågade mig vad den gjorde, sedan sa han åt mig att kolla oljan och det gjorde jag. Han såg mycket snopen ut eftersom jag visste var grejorna låg och vad de gjorde och vad de hette. Jag tyckte inte att det var något konstigt med det, jag har alltid frågat pappa och han har alltid svarat mig.

Och så åkte jag till Paris. Den första tiden bodda jag på hotell, min onkel, det vill säga en avlägsen släkting bodde nere i Paris och hade resebyrå och jag fick bra pris genom honom på hotellen. Efter första veckan som jag bott på det hotell som ingick i min charter flyttade jag till ett hotell i närheten av Eiffeltornet. Mamma, pappa och min syster var och hälsade på och vi hade en trevlig vecka tillsammans. Sedan flyttade jag till ett annat hotell i trakten av Gare du Nord. Jag bröt förlovningen med min fästman i oktober någon gång, precis innan jag träffade min stora förälskelse, han bodde på samma hotell som jag och vi till bringade två mycket intensiva dygn tillsammans innan han skulle åka tillbaka till öarna han bodde på och nu började den mest intensiva brevväxlingen jag någonsin varit med om personligen. Vi var så förälskade så det inte var sant och skrev brev nästan varje dag, flera brev i veckan och det pågick i flera veckor.

Ändå så träffade jag en annan kille i Paris som jag var med, han var en bra dansare och jag tyckte om att dansa och det var också på ett diskotek som vi träffades.

I november hade jag hittat en familj som tog betalande gäster, rum med frukost och middag, det vill säga halvpension i en stor femplans villa ute i en av förorterna ute åt Versailles till. Jag åkte först tåg in till Montparnasse för att därifrån fortsätta med metron där jag för tillfället hade mina föreläsningar och kurser.

Jag började sjunga i kyrkokören ute i förorten, vilket jag njöt storligen av eftersom jag inte hade tillgång till något piano, tyvärr skulle jag hem till julen så att jag inte hade tillfälle att sjungs med i julkonserten som vi övade till. När jag skulle hem till jul så hade min familj flyttat till en liten stad på kusten i södra Sverige och mina saker var nerpackade i lådor.

Julen var sista gången som jag träffade min morfar, han hade gått ner i vikt och var ganska trött. Ingen berättade för mig att morfar hade mått dåligt redan en längre tid, att han fått komma ut från sjukhuset enkom för att fira jul hemma hos oss som alla andra år, ingen talade om för mig att han skulle tillbaka till sjukhuset igen direkt efter julen. Till min mamma hade han själv sagt att han skulle komma och hälsa på henne en sista gång innan han dog. Det här är en av sakerna jag har svårt för att förstå, varför ingen talade om något för mig, det var min sista gång också som jag träffade min morfar!

20 år

Efter julen åkte vi bil ner till Paris mamma och jag för att jag skulle få ha hennes bil där nere. Vi bodde på hotell eftersom det inte fanns plats för oss båda och det här är en av de få gångerna då jag känt mig vara nära min mamma. Vi pratade en hel del och hon sa till mig att det inte var mitt fel att de varit tvungna att gifta sig, hon och pappa. Hon sa att de skulle ha gift sig ändå men inte lika snabbt som när jag var på väg. Hon sa att de hade varit helt tokiga i andra och att mamma blivit gravid hade inget med saken att göra. Konstigt, jag hade inte tänkt så mycket medvetet på saken, men tydligen desto mer undermedvetet eftersom det var en stor lättnad att få höra det här.

Jag tillbringade påsklovet hemma i Sverige igen, åkte tåg denna gången och hade en mycket trevlig resa igenom Europa i sällskap av en norsk konstnär. Han hade en mycket svår stamning och han var mycket glad över att jag inte brydde mig om den utan pratade med honom som om han var helt normal. Det var ju inget fel på hans förstånd, han kunde bara inte prata rent.

Min bästa kompis hälsade på oss under påsklovet tillsammans med sin man och föräldrar, de bodde på hotellet som låg alldeles granne med vårt hus. Min on-off pojkvän skulle också ha kommit ner till oss ifrån Stockholm men han fick nog kalla fötter eftersom han skyllde på jobbet till slut.

Och den första april ringde min mormor och grät i telefonen att morfar hade dött. Vilket april skämt, jag har hatat första april och aprilskämt ända sedan dess och det var också vad min mamma först trodde att det var, ett sjukt aprilskämt och det trodde hon också at det var tills det gick upp för henne att mormor grät, hennes mamma grät och det kunde hon inte komma ihåg att hon gjort sedan evigheter om ens någonsin. Mitt påsklov tänjdes med en extra vecka på grund av begravningen och vi fick åka norrut för den. Begravningen var hemsk, kistan var stängd och jag fick inte se om morfar på riktig var död eller inte. När vi stod framme vid kistan och jag skulle lägga min vita ros på kistan började jag gråta och kunde inte sluta gråta. Det bara forsade och jag hade inte gråtit så att någon hade sett mig sedan jag var 12 år!

Tillbaka i Paris klädde jag mig bara i svart ifrån topp till tå, och jag måste ha varit en föregångare till dagens goter, alt i svart förutom mitt blonderade långa permanentade hår. Jag var mycket deprimerad, inget var något kul och livet hade ingen mening, jag pratade ofta i telefon med min on-off pojkvän i Stockholm eftersom han kunde ringa upp mig i en telefonhytt, och vi bestämde att jag skulle åka till Stockholm vid valborg i hemlighet då jag hade en längre helg ledigt. Flygresan skulle vi betala hälften var. Vädret var underbart soligt och varmt, helgen var mycket trevlig och piggade upp mig avsevärt. Jag måste erkänna att han förmodligen räddade mitt liv den helgen. Jag fick återigen nytt att tänka på och kände att jag levde igen istället för att vara ensam i Paris.

Sommaren jobbade jag som nattportier på hotellet som vi bodde bredvid och on-off och jag tillbringad en vecka i hans firmas stuga i Sälen. Det gick helt åt skogen eftersom jag jobbade natt och han var morgon pigg, vi höll inte ens ut hela veckan som vi hade tillgång till stugan. Men sex har alltid varit bra oss emellan. I början på augusti började jag träffa en av kockarna på hotellet, vi var båda överens om att vi bara skulle ha sex med varandra, vi hade varsin som vi egentligen var tillsammans med och det höll ju inte heller mer än några veckor på sommaren.

Och på hösten fortsatte jag med mina gymnasiestudier, sista året på fyraårig teknisk och nu började jag faktiskt ha riktigt sällskap med en klasskompis.